Om boken: 1906 / Sanin har aldrig känts så bra, så inspirerad, som nuförtiden. För den tredje dagen lämnade han inte huset, såg inte människor och levde bara i bilderna av hjältarna i hans berättelse och deras liv. Och det skrevs så enkelt och fritt! Komplexa scener tog form av sig själva, skarpa dialoger, heta fraser bröt ihop av sig själva; bilderna stod som levande, och det verkade för Sanin som om han överförde sin själ till papper. Det fanns ingen omvärld för honom. Han skrev, läste om och skrev igen, ensam i sin lilla lägenhet. Och plötsligt avbröts flödet av hans tankar av en skarp klocka; ett, två, tre! Sanin la med missnöje ifrån sig pennan, reste sig från bordet och märkte först då att det redan var mörkt ute. Han gick över det lilla vardagsrummet, gick in i den mörka korridoren och öppnade dörren.